Lev livet idag, Du kan dö imorgon...

22 Feb

23:54

Tjejklassikern är avklarad!

Tjejklassikern är äntligen avklarad! Det är verklige en lättnad! Det var inte så kul och springa Lidingö tjejloppet när man var sjuk och jag förstår inte riktigt själv hur jag tog mig runt tjejvasan med en skadad axel och revbensfraktur.

Tiden var väl inte så viktig i denna runda, men det var tufft, speciellt om man bara hade hunnit åka 1,2 mil denna säsong och i hela mitt liv 61,2 km, och dessutom självlärd, det säger väl en del, haha.

När jag väl stod på starten så insåg jag verkligen hur okunnig jag verkligen är på skidor. Jag kan inte bromsa, åka med ena skidan utanför spåret, inte ploga, ingenting.

När jag stod i mitt startled så ställde jag mig ganska långt fram, men när vi sedan skulle ta oss till starten så hade ju nästan alla redan hunnit åka om mig bara där...

Det bästa var i alla fall att jag aldrig hade tanken på att ge upp. Det sög att många spår var sönderplogade. Jag trodde att jag skulle hinna spara in lite tid på nedförsbackarna, men istället tog det ännu längre tid.

Jag valde att ta av mig skidorna och gå ner för de flesta branta backarna eftersom jag inte kunde ploga och det ite fanns några spår så kände jag inte att jag ville riskera att skada mig ännu mer, för jag hade nog ramlat.

Under åkningen så stod jag och väntade jag ut på en nedförsbacke så jag inte skulle åka på någon, när jag väl åker ned för backen så kommer det en kvinna som byter spår utan att kolla, och som dessutom åker saktare än mig, och eftersom jag inte ville åka på henne så satte jag mig på spåret för att inte köra in i henne.

Nästa gång jag kör ett skidlopp ska jag defintivt lära mig mer, och speciellt lära mig ploga och bromsa!

Y och J hejade på längs spåret och de var även där vid mål. H träffade jag på en stund men hann ju knappast prata något.

När jag väl var i mål så började en kille filma mig, och det värsta var att han inte sa något, han bara stod där med kameran och det blev bara mer och mer märkligt tills han äntligen vände bort kameran, jag tittade lite på Y och J som såg minst lika förvånad, haha.

När jag hade tagit av mig skidorna och skulle bära de sista biten så var jag så trött i armarna att jag knappt orkade lyfta skidorna. Så trött i armarna har jag nog aldrig varit.

Gick en sväng på mässan innan jag åkte buss och hämtade mina prylar för att duscha.

Vi åkte och hämtade mitt diplom innan vi åkte mot Gävle och vi var i Gävle ca 22. Bytte av Y för att de skulle till Stockholm igen och jag körde hem sista biten. Nu ska det bli skönt och sova!

Målet är nära!

Mål!

The awkward moment...

Innan start.

21 Feb

23:55

Oflyt fredag

Denna förmiddag blev rätt händelserik… Morgonen började med att tvätta 7-8:30 innan jag skulle till universitet på föreläsning 9:15-12. När klockan var ungefär 8:55 gick jag ner och packade bilen och gjorde klart allt så jag kunde åka till universitetet, men så blev det inte. Istället krånglade bagageluckan, den ville inte stänga! Höll på i 20 minuter och sen kom en lapp Lisa så jag frågade om hon kunde hjälpa mig, hon kunde inte heller få igen luckan så det slutade med att jag åkte till macken efter svingen, men innan jag gick in var jag ju tvungen att testa om luckan gick igen, annars så vore det ju pinsamt och gå in och så går lucka igen… Självklart gick luckan att stänga när jag väl kom fram och testade så då var det bara att åka och parkera vid universitetet då. Gick till KBC huset för att hämta en parkeringslapp, men när jag kom dit så var det inte en själ där. Ropade hallå och gick till och med in i ”kontoret” men ingen var där så efter säkert 5-10 minuter gick jag därifrån och gick till studierektorn istället. Gick tillbaka till bilen, betalade och sedan gick jag äntligen till föreläsningen, 45 minuter försent.

När föreläsningen var slut och jag skulle skriva ut mammas flygbiljett i datasalen så höll de givetvis på att uppdatera datorerna i datasalen så jag fick gå till UB och skriva ut papper. När jag väl kommer till kopiateron så står det fyra personer där och undrar hur man får ut sina papper och jag tänker ”nya studenter” så jag instruerar de nya studenterna om hur man gör så att jag fortare kunde få ut mina papper också. Gick sedan tillbaka till biologihuset och åt lunch och då ringer T när jag äter och jag går ut och möter henne och ursäktar att jag fortfarande äter. P och K hade lyckats gå till mig så jag fick ändå hämta upp de på Ica och jag som önskade att jag kunde hämta upp alla på samma plats för att spara tid.
Vi skulle åka kl 12:30 men kl 13 var vi äntligen på väg mot Mora. Vägarna var inte de bästa. Mycket trafik olyckor på vägarna, det snöade och det var slask på vägarna. Utländska lastbilar körde 60 km i timmen och ingen vågade köra om på grund av den osäkra omkörningfilen och risk för sladd på snömodden. Det blev ju inte bättre när det började fastna massa snö och is på vindrutetorkarna så att jag inte såg nånting heller för att vindrutetorkarna inte tog…
Det blev en kiss paus i Birsta City innan vi fortsatte till Mora och körde världens omväg genom Bollnäs och allt… 8 timmar och 30 minuter senare var vi äntligen i Mora, skidorna inlämnade. P skulle hämta sina skidor om en timme igen och hon hittade inte dit så då skjutsade jag dit henne istället och vi var väl tillbaka på boendet strax efter 23. Jag lyckades lägga mig under täcket och försöka sova strax innan tolv i alla fall. Tagga imorgon!

Mora strand

19 Feb

22:19

Skid krasch

Egna studier stod på schemat idag och jag bestämde mig för att ta en skid ta en sista skidtur inför tjejvasan. Hade i alla fall tänkt att åka 1-1,5 mil för att köra ett långpass men istället blev det ett 5,5 km pass.

Ramlade på en nedförsbacke och landade på vänster sidan först innan jag rullade runt på marken några varv innan jag till slut stannade. Mössan flög av nån stans på vägen och jag låg mitt på spåret och ojade mig.
Benen var i kors och när jag försökte ta av mig skidorna kunde jag inte nå med vänster armen för att det gjorde så förbannat ont. Så fort jag lyft vänster handen några centimeter började hela handen och underarmen att skaka som ett asplöv.

Efter att ha legat kvar på spåret ett tag så såg jag att nån var på väg så jag blev ännu mer förbannad att jag inte fick av mig skidan för att jag inte kunde resa mig upp. allt var bara kaos. Mössan låg på spåret så den åkte skidåkaren på, eller han lyfte snarare på skidan så han inte skulle "snubbla" över mössan.
Efter mycket om och men så tog jag på mig skidorna igen och åka den lilla biten av nedförsbacken i snigelfart...

Hade åkt ca 3 km så jag hade 2,5 kvar och jag kände inte direkt för att gå den biten så jag åkte lite, gick absolut inte att ta i med vänster armen/axeln, det gjorde fruktansvärt ont. När det återstod ca 1 km kvar så hade väl axeln mjuknat upp sig lite så det gick i alla fall att staka, men det var inte helt smärtfritt. Dålig tajming när det loppet är om tre dagar. Det tog ju nästan tre månader att repa axeln efter cykel vurpan och nu är det samma axel igen...

Blå/röd finger

Nedförsbacken på Nydala.

Förstört skidspåren lite... Men det var nog inte nydraget heller med tanke på att det var rätt dåliga spår på vissa ställen.

När jag väl kom hem och tänkte byta om så var det omöjligt att sträcka upp armen över huvudet så understället fick sitta kvar. Jag hade som tur inte svettas så mycket efter kraschen så så svettig var jag inte.

Det blev lunch och sen plugg till 19 innan jag packade ihop. Jag började fundera varför jag hade så ont i fingret men jag kunde inte se något, sen på kvällen så såg jag att jag hade blivit röd och fått ett litet blåmärke på långfingret. Hur man lyckas med blåmärke på fingret...
Fixade middag och sen blev det "Sveriges mästerkock" på tv. Ska i alla fall försöka lägga mig tidigt så man får lite sömn innan tentan imorgon, godnatt!

18 Feb

22:58

What the fuck happend?

Tänkvärt:

"Efter att ha gått ner 11 kilo, tränat och räknat kalorier i ett och ett halvt år så slutar det nu med ätstörning sedan sju månader tillbaka.

Vem hade kunnat tro det?
- Inte jag.
Vad som hände?
- Min egen teori är att kroppen och hjärnan fick nog av den långa perioden med kaloriunderskott som till slut sa stopp. Hjärnan och kroppen har en viss mängd av kalorier och kolhydrater som den har i lager, när det är slut, då får man för det mesta "frossa attacker" alltså att man till exempel frossar i sig tre chokladkakor a la 200 gram istället för att äta en rad. Får man frossa attacker har man bland annat för låga kolhydrat lagring i kroppen och därför får man "behovet" att frossa i sig allt som man ser och kommer åt.

Efter sju månader av frossa har det fortfarande inte gett sig och mina 11 kilo jag gick ner? De har jag gått upp igen, om inte mer.
Jag mår psykist dåligt av det här och jag har inte skaffat hjälp även om jag själv är medveten om att jag borde, å andra sidan vet jag vad jag borde göra för att stoppa det här, men jag gör det inte.
Jag har många symtomer som säger att jag har ätstörning, jag behöver inte gå till en doktor för att få det på papper, jag är väl medveten om det själv.
Ingen vet om det här, för jag har inte talat om det för någon. När folk ser på behärskar jag mig, när ingen ser på börjar jag gå loss.

Det är liksom maniskt, jag har själv undvikt att handla till exempel nötter, musli, flingor etc för att jag vet att om jag köper ett paket nötter, då kommer jag äta upp allt utan att kunna spara till nästa dag.
Att inte handla det som jag vet att jag kommer äta upp på en gång är ett framsteg. För några månader sedan kunde jag köpa sex fika bröd och äta upp alla på en och samma kväll istället för att äta kvällsmat, för man var knappast hungrig när man hade ätit sex fika bröd och magen mådde som man förtjänade.
Att jag är laktosintolerans strunat jag fullständigt i, magen är uppblåst som en ballong för all laktos jag ätit och all vätgas som bildats i min mage som inte kommer ut. Eftersom jag inte dricker tillräckligt med vätska så kommer heller inget ut. Är man laktosinolerant och äter mycket laktos och dricker lite blir man till slut hård i magen. Dricker man däremot mycket och äter mycket laktos så får man istället diarré.

Även om jag själv inte har något att äta så letar jag tills jag hittar något jag kan trycka i mig fast jag inte ens är sugen, utan behovet av att äta måste uppfyllas.
Till slut var det inte ens roligt att träna, istället för att träna för att det är roligt slutade det med att man tänkte "om jag löptränar och bränner 600 kcal då kan jag ju äta 100 gram chips efteråt, för det är ju bara 540 kcal och då har jag ju 60 kcal i godo". Hur dumt är inte det tänksättet?

Att ha ätstörning behöver inte betyda att man äter för att sedan kräkas, det finns andra symtom som innebär att man har ätstörning. Att i mitt fall inte kunna hantera ätandet, det är också en ätstörning.

När ska det här sluta?
- Jag önskade att det kunde sluta NU, men jag vet att det inte kommer att ske, för det är en process som måste bearbetas för att man inte ska hamna i samma mönster igen."

Ganska tråkig historia, men jag kan nog tänka mig att det här faktiskt händer fler än vad man tror.
Man har väl själv fått en frossa attack någongång när man utfört långlopp eller inte ätit på flera timmar och när man väl börjar äta så kan man äta hur mycket som helst.
Jag önskar denna person all lycka till för att lyckas komma ur detta problem.

Nu är det läggdags som gäller, godnatt!

16 Feb

23:45

Vem behöver gymmet?

Vakande första gången runt 9 men somnade om och vaknade strax innan 10 då nyheterna skulle börja.

Hade tänt åka skidor men har träningsvärk så det får bli imorgon eller på tisdag med IKSU längd.

Annars är det studierna man varit upptagen med hela dagen. Tog lite pauser och förberedde middagen emellan åt. Det blev hoki filé med hemmalagad potatismos, gjorde typ "plankfisk" och det blev godare än förväntat faktiskt. Trodde det skulle bli torrt men det blev det inte med mosen och vätskan från fisken. Tre matlådor blev det så jag är nöjd.

Pluggade fram till 22 och kikade på nyheterna och resten av "the day the earth stood still" men grannarna.

Vem behöver gymmet när man kan träna med kursböckerna?

Nu är det läggdags, godnatt!

03 Feb

23:04

Skidor

Idag var det självstudier som stod på schemat då de andra grupperna hade lab.

Har i stort ett skrivit klart det jag ska säga på redovisningen på torsdag så nu gäller det bara att läsa in texten så mycket så möjligt så man inte läser från papperet...

Invigde min skidsäsong idag, det gick så där. Det fanns knappt några spår och de spår som fanns var inte ny preperade efter helgens snöfall så när man ställde sig på spåret så sjönk man på grund av helgens snö som inte var så hårt packat och lite smått isigt.

Åkte i alla fall ca 2 km, inte så mycket men bättre än inget alls. Innan jag gick ut så tänkte jag att det vore en bra idé att klippa mina naglar, men det borde jag inte gjort, det var inte så lätt att lägga på fäste med en ny burk så jag lyckades skära mig på tummen. Nu är det läggdags, imorgon ska jag träffa A för att göra klar vår powerpoint presentation, godnatt!

Mina egna skidspår, plöjde mig fram med lite Ying stil...

03 Feb

01:09

Flygvärd