Lev livet idag, Du kan dö imorgon...

Klev upp 4:30 imorse för att hinna med första bussen till gymmet så jag hann träna innan jobbet. 

Brukar snooza så jag hade egentligen räknat med att kliva upp 4:40 men jag var så pigg att jag klev upp. Hann till och med slänga sopor och skotta lite snö innan jag gick till bussen som dessutom var sen. När jag stod där på busshållplatsen tänkte jag bara att jag kunde skottat lite mer snö än att stå här...

Kände mig lite taskig när jag skottade snö eftersom det lät så illa. Vi har ingen plast utan den är gjord av nåt metalliskt föremål som skrapar mot marken. Men eftersom jag inte skottar snö kl 5 varje morgon så tyckte jag att det var okej. 

 

Jag var på gymmet ca 5:50 och då hade redan en person hunnit före mig, så nog var jag inte först trots allt! 

Det blev 60 min cykling och på styrkesidan stod det ben på schemat. Det bästa av allt är att jag inte ens var trött för att jag faktskt hade hunnit sova ca 7,5 timme, vilket är rätt sällsynt när jag ska kliva upp tidigt, men eftersom jag var så trött igår så låg jag redan nedbäddad 20:30. 

Jobbet gick bra. Gjorde fem trombocyter och allt flöt för engångskull på som vanligt. Första gången på hela veckan känns det som. Jag behövde inte ens använda rulltången när buffy coaten ska ner i centrifugen.

Var klar med mitt jobb runt 10 inkl fikarast och sen började jag fredagsstäda. Det var ju ingen brådska med att packa påsar eftersom det bara hade kommit sex givare till kl 10.

 

 

När jag kände att jag hade städad klart och sparat centrifugerna till de andra så gick S och hämtade påsarna. Pressade fyra påsar innan lunch och efter lunch väntade fem påsar. Totalt nio givare idag, inte alls bra. Men det är ju självklart bra att nio givare är bättre än inga alls. 

Blev lite irritrad på min kollega som först gick och ringde ett telefonsamtal, vilket är okej. Men sen när hon kom tillbaka så hade vi pressat tre påsar och resterande två centrifugerades. Jag gick iväg en stund för att göra lite annat och när jag kom tillbaka så såg jag att ena påsen var färdig filtrerad, men den tog hon inte, hon gick heller inte för att starta frysen, utan hon satt där vid datorn. Hon frågade inte heller hur vi låg till med fredagsstädningen. 

När jag gick iväg med kopparna till disken och sedan kom ned så satt hon fortfarande kvar. Det var inte förens jag satte peangen på den färdigfiltrerade påsen och gick för att starta frysen som hon klev upp och tog påsen jag precis hade satt peangen på. Känns lite som om att hon borde vara mer arbetsvillig. Hon är ju trots allt ny och om det var jag skulle jag inte vilja vara "lat", då vill man ju hellre visa framfötterna. Men alla är vi olika. Och tycker ni att jag gnäller för mycket så är det helt frivilligt att sluta läsa. 

 

 

Tog bussen ned till stan för att göra lite ärende innan jag skulle vidare hem. Tjejen i kassan var så seg att det tog henne flera minuter att leta fram mitt paket, stoppa det i en påse för att sedan inse att den inte gick i och frågade om det gick bra att öppna det, och jag sa ja. Minutrarna tickade iväg och jag sa att jag inte behövde någon påse. När jag försökte gå (eller snarare halta) så fort jag kunde så såg jag bussen blinka ut två meter framför mig. Lagomt irriterad jag var då. Hade jag haft en hel fot hade jag kunnat springa i alla fall. Jag packade ner det jag hade i famnen och tog en promenad till nästa busshållplats istället för att stå och frysa. 15 minuter var väl visserligen inte så lång tid att vänta, men om det är -15 så är det lite kallt. Aja, hem tog jag mig i alla fall. 

Åt middag, somnade på soffan och vaknade igen.

Läste klart "Kaffe med Rån" av Catharina Ingelman-Sundberg. Boken kan jag absolut rekommendera, riktigt feel good bok. Tur det finns en efterföljare så man slipper vänta på nästa bok! 

Har för övrigt hade en lugn kväll. Bland annat kollat på "På spåret" och nu lyssnar jag mer än att titta på "Kate Perry: The Prismatic World Tour" i Sydney. Nä, nu ska jag göra mig klar för att sova.

 

God natt och ha en fortsatt trevlig fredag!