Lev livet idag, Du kan dö imorgon...

Det är redan februari, känns som om januari har gått så himla fort och åldernojan börjar krypa sig på igen, inte lika jobbig som förra året. Det kanske är nu man hade önskat sig att man var född sent på året? 

Åh, det går väl över så småningom.. 

Idag har det varit en slitsam dag. Kunde inte sova igår så det blev inte så mycket till sömn. Tränade på morgonen innan jag åkte iväg och jobbade och efter jobbet for jag förbi Clockwork en sväng och sen avslutades dagen med plugg. Åt middag när jag kom hem och nu ska jag strax gå och lägga mig. Hoppas man kan sova den här gången. 

Körde ett benpass imorse och det kändes kul att ÄNTLIGEN kunna göra squats och marklyft igen, utfall vågade jag inte göra än. kände redan när jag skulle gå upp för trappen hem att jag skulle få träningsvärk, får väl se hur det känns imorgon.. Tänk att en kortison spruta kunde ställa till det så mycket för en! Men det går framåt, och det verkar ju läka. Trapporna kan jag också gå normalt i nu, men eftersom man vant sig att gå på halva foten i nästan tre månader så får man väl försöka komma ihåg att gå på hela foten på trappstegen framöver. 

Tårna verkar dock inte bli mer rörliga, känns lite jobbgt att tårna blev påverkade fast de inte skulle blivit det, men sen det finns folk som har det värre också...

Måste bara berätta om en så klantig sak man kan göra, jag snubblade i mitt rum och ramlade på golvet och slog i höften och fick typ ett brännmärke på knäet, nu finns det fyra blåmärken på samma knä... 

Jag har alltid tänkt tanken "tänk om man skulle ramla nu" när man står på ett ben och ska ta av sig sina byxor och de fastnar i ankeln. Den här gången hann jag inte ens tänka tanken... 

Lägger upp lite bilder här nere från dagarna som varit: 

Så här kan se det ut när man är sist ut från dansgolvet en lördag..