Lev livet idag, Du kan dö imorgon...

Två veckor av fitness fighten har fått nu. Det känns bra, dagarna går fort och det känns som om man börjat vänja sig att ta sig till Iksu varje dag även om man kanske hade viljat plugga den tiden man tränar, men jag vet ju att jag inte pluggar varje vaken minut när jag är hemma så då kan jag faktiskt lika gärna träna, tycker jag. 

Blåsorna la sig men det gjorde ändå ont att köra rodd. Jag tycker rodd är en bra konditions maskin så därför blir det väl att jag kör den ändå fast jag har ont. Det som inte dödar, det härdar. Eller?

Imorgon är dagen här, det känns så där. Ännu värre är det att mamma fyller år dagen det är omtenta så det känns som om pressen är ännu större att man borde klara tentan så man kan åka hem på fredagen istället för att vara i Gävle efter klockan 20 dagen mamma fyller år. Det känns lite segt att komma hem så sent om det blir så och sen behöva åka igen dagen efter... Den dagen den sorgen...