Lev livet idag, Du kan dö imorgon...

Idag blev det sovmorgon. Skulle till ortopeden och fysioterapeuten på morgon och nu har det gått 14 veckor sen jag opererade mig. Känner mig fortfarande inte helt återställd men det kommer nog ta ett tag. Fysioterapeuten sa att det kan ta upp till ett år innan man känner sig helt återställd i musklerna så det är bara att hålla ut, men det kommer ändå inte att hindra mig från att cykla loppet i höst! Längtar till våren när man kan fara ut och cykla igen, det är något av det bästa jag vet. 

Läkaren sa att det såg bra ut, foten är mycket mer stum än höger och hon tycker nästan att högerfoten är överrörlig. Fick lite nya övningar från fysioterapeuten som jag ska komplettera med dem jag redan har.  

Trodde aldrig att jag skulle sakna att ha jeans på mig, men efter att ha använt tigts och strumpbyxor i 12 veckor så var det ganska skönt att ta på sig ett bar riktiga byxor.

Ortosen får jag successivt avlägsna nu, men jag kommer nog inte att använda den imorgon. Det bästa är ju att vara utan, men kan vara bra att ha den som stöd om man ska utmana fotleden framöver. Ska bli spännande att testa och springa, kolla hur foten reagerar och om man kommer att få ont. Finns ju massa småmuskler som fortfarande är stela. 

Dagens juice var ärligt talat odrickbar. Den var så fruktansvärt äcklig att jag faktskt hällde ut det sista...
Smoothisen är heller inte den bästa jag druckit, tur man dricker olika varje dag så jag håller tummarna att morgondagens är mycket bättre!