Men skam den som ger sig som det heter.
Det var väl si så där tre år sen jag bowlade sist, men huvudsaken är ju att man inte kommer sist, haha. Sen att jag hamnade med två andra som var relativt duktiga är väl som det är. Men jag är rätt nöjd över min insats, det är faktiskt svårt att bowla utan en helt normal framfot, men det hindrar väl inte en från att ha roligt.
Jag hoppas verkligen att den blir bra snart! Känns som om jag tänkt "snart" hur länge som helst nu...
Farligt och farligt är det inte, håret mår inte bra av att man gnuggar blött hår mot kudden eftersom håret är extra känsligt så jag la mig på mage och gick och la mig. Dessutom går jag sällan och lägger mig med blött hår annars så jag kände, en gång mer eller mindre gör väl inte så mycket.
Vissa kurser i BMA programmet är så pass tråkiga och ointressanta att man tvekar på om man valt rätt eller inte.
I oktober förra året var jag helt säker på BMA programmet, sex månader senare tvekade jag och sökte ett annat program, som jag nu kommit in på. Nu vet jag inte vad jag ska göra längre...
Fortsätter jag BMA programmet måste jag vänta till hösten 2016.
Detta program har jag haft intresse för, och sökt till förr, men då tackade jag nej till platsen när jag kom in för några år sedan. Sen har det stått mellan detta och BMA programmet.
Det känns lite som en plikt att fortsätta BMA programmet när man vet hur de har det nu, och man vet hur tufft och jobbigt de kommer få om några år när det blir ännu mer personalbrist.
Lite kände jag att, om jag inte kommer in så behöver jag inte bestämma mig, men det var ju inte så att jag blev superglad när jag fick beskedet heller...
Jag träffade på en man när jag var i Singapore och han visade sig sedan vara en som kunde spå människor. Han hade rätt om ganska mycket, men det som kändes mest var när han sa "du måste sluta vilja så mycket, ta det som det kommer och tänk inte så mycket". Det stämde ju så mycket. Kanske var det detta han menade, välja program, framtiden. För här sitter jag, och vill läsa båda programmen.
Ibland tänker jag att jag ska ta denna chans och läsa detta program eftersom det är svårare att komma in på det jämfört med BMA programmet, men är det verkligen så smart att tänka så?
Tiden utvisar väl sig vad som komma skall, men till dess är tiden oviss.
Hade jag inte viljat läsa BMA programmet så skulle jag inte sitta här och försöka plugga till en omtenta på fredag, vilket jag vet att jag kommer att kugga för att jag inte pluggat så mycket. Detta säger ju en del.
Igår träffade jag min chef på personal invigningen på Vasaplan. Jag sa att jag skulle gå nu för att jag behövde plugga, jag talade också om att om jag inte klarar kursen så skulle jag inte heller få fortsätta programmet, om jag ens kommer får det om jag klarar kursen. Då sa hon "men då borde det väl motivera dig att klara kursen?" och jag svarade "ja, det tycker jag också, men det gör ju inte det". Där finns också tveksamheten av detta program.
Känner mig lite deppig just nu, men ska försöka plugga lite innan jag ska jobba.
Ha en bra dag!
Har inte varit så duktig på att uppdatera bloggen när jag varit i Singapore så här kommer bröllopet.
I lördags kom jag till Singapore runt 5:30 på morgonen och kom till moster nästan en timme senare.När jag kom fram tog jag en powernap på ca 3 timmar och sen gjorde vi oss klara för att åka till Holiday Inn. Väl inne i hotellet så lämnade vi våra grejer i vårt hotellrum och sedan gick jag och syrran ner för att möta J. Jag och syrran delade på Spring rolls.
Kl 16 började teceremonin, det innebar att kusinen och hennes blivande make skulle ”lämna” över te till bland annat deras föräldrar, morföräldrar etc. Jag vet inte varför man gör så, men det är nån typ av tradition och när de gjort det så får de ett ”rött kuvert” som oftast innehåller pengar. Vad jag förstår så lämnar man över röda kuvert istället för presenter som man gör i Sverige.
Mamma, moster och morbror efter teceremonin.
Kl 18:30 började Holy Matrimoney i Atrium Ballroom, två personer började sjunga lovsånger och efter det började prästen pratade en hel del och några vid vårt bord tyckte han pratade för mycket. Kusinen kom in med sin pappa och överlämnade sedan till den blivande mannen och brudparet gick tillsammans den sista biten. Prästen pratade lite till och så bytte de löften med varandra innan de bytte ringar. De skulle sedan upp på scen, föräldrarna och de mest närstående, och skulle skriva på ett ”giftermåls certifikat” om att de gift sig. Brudparen tågade sedan ut från Atrium Ballroom.
Kusinen och hennes pappa.
Kusinen och blivande man.
Middagen ägde rum efter Holy Matrimoney och det bjöds på en åtta rätters meny med bland annat abalone, brid nest, anka, skaldjur, fisk och kammusslor. Det var underhållning under middagen med bland annat video, musik, tal, fotografering och sånt som hör till. Talet höll brudparet, jämfört med Sverige så är det de anhöriga som brukar hålla tal.
Vi var klar ca kl 23 och jag följde med syrran och J upp till hotellrummet för att de skulle hämta lite grejer innan de åkte iväg.
Åkte sedan ner till Atrium Ballroom och mötte upp brudparet, moster, hennes man och mamma. Tog en selfie med kusinen och fick sedan hennes rum eftersom hon skulle sova hos hennes vänners rum. Åkte först upp till våning 15 där mamma och moster skulle sova, jag skulle sova på våning 16. Problemet var bara att man satte i kortet till rummet i hissen för att kunna åka, och jag hade inget kort och jag orkade inte gå tillbaka så jag letade mig fram till trapporna och gick en trappa upp, lite motion skadar inte.
Det var rätt soft att sova i ett kingsize säng som var större än 180 cm och överlevde första natten i Singapore.
I think I would let the pictures from my trip to be on this blog instead of publishing on FaceBook and Instagram all the time, enjoy :)
Tog mig förbi Axtorpet och hämtade ut mitt regnskydd till ryggsäcken på vägen hem. När jag kom hem så tittade jag på lite flygbiljetter, måste ju köpa flygbiljetten snart!
Åkte till universitetet och pluggade efteråt och runt 15 åkte jag ner till busstation för att jobba. Bussen havererade så alls fick kliva av, tur att det inte var så långt kvar. Det var kris på personal så fick hoppa in och jobba.